Uppsatsdebacle

Jag kollade idag, med oro i själen och fjärilar i magen, upp hur min senaste tenta gick. Eller tenta och tenta förresten, det var en hemtenta i form av en uppsats/närstudie om valfri stumfilm på drygt 15 sidor som jag satt uppe en hel natt och en halv dag och skrev i början av april. Jag var extremt missnöjd med resultatet och vågade knappt korrekturläsa skiten innan jag lämnade in, 10 minuter innan deadline. Med andra ord hade jag förväntat mig typ ett Underkänt och krav på komplettering. Men inte då. Betyget stirrade mig rakt i ansiktet: VG. Jag antog först att det var ett misstag, eller att läraren som rättade uppsatsen hade varit full. Men sen insåg jag att jag alltid nedvärderar mina uppsatser och akademiska prestationer (haha). Det har hänt otaliga gånger att jag fått VG på saker jag förväntat mig underkänt på.

Men till saken: jag har numera konstant ångest över min C-uppsats som det är meningen att jag ska skriva på. Jag har skrivkramp, får inget gjort och orkar inte ens öppna Word-dokumentet med namn "C-uppsats.doc" längre. Fast jag kan ju uppenbarligen skriva, och göra det rätt bra, när jag bara sätter manken till. Det är dock tidspress som är nyckeln. Jag mår dåligt som fan under en kort period (så lång tid det tar att slutföra), dricker extrema mängder kaffe och pajar magen, äter bara godis och skräpmat samt skärmar mig helt från omvärlden. Och skriver, skriver, skriver. Men det funkar. Fuck alla jävla pretton som ger mig prestationsångest genom att hävda att man ska ta en sak i taget, jobba långsamt och sprida ut sin arbetsinsats under så lång tid som möjligt. Jag har aldrig någonsin gjort så, arbetat så eller studerat så. Och jag har lyckats rätt väl ändå. Just det. It's my way or the highway. Jag får saker i alla fall gjorda, till sist.