Sin City

Ikväll såg jag Sin City på bio. Premiärkvällen minsann. Jag blev smått illamående. Anders tyckte den var världsbäst. Jag vet inte riktigt, visserligen hade jag förväntat mig mycket grafiskt våld, men jag tror inte jag hade förstått vidden av det hela. Mest av allt är jag besviken. Jag hade så höga förväntningar. Jag älskar film baserad på serieförlagor. Jag älskar till och med Spindelmannen. Del två. Det kunde ha blivit så bra. Så annorlunda. Så nytt. Men trots all innovativitet och stora medel blir det inget annat än en tvåtimmarsorgie i meningslöst videovåld. Och jag är verkligen inte den som har emot våld på film, missuppfatta mig inte här. Jag är snarare den som förespråkar våld på film. Shit, jag älskade ju tom Kill Bill. Men det här blev bara för mycket, för mastigt, för äckligt och för, ja faktiskt, stiliserat.

Men de ska ha cred för att det är den första serietidningsfilmen som faktiskt anammar serietidningsestetiken på riktigt. För det var en snygg film. Snygg och meningslös.